Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,230
Nog fick inan den frihet smaka,
Som var långt från hofvets tvång:
En fick sofra, en fick vaka,
En fick båda på en gång;
Än man spelte, än man tumla’
Ur sin säng med stilla mod;
Men all equipagen mumla1
öfver denna syndaflod.
Ej var nog, att man sig blötte:
Segelleden var oss ny,
Att vårt skepp på reflar stötte;
Men här fick väl mer oss bry.
Tänk, att vädergudens välde
Masten för oss sönderslog:
Jag blef rädd, och Netta skällde,
Styrman svor och båtsman log.
Dock, all motgång har sin ända,
Liksom lyckans falska våg;
Allt i fröjd sig böija’ vända,
När man ändtligt Engsö såg.
Allt blef fullt af lök och löje:
Lätt blef då till stranden styrdt.
Bättre smakar aldrig nöje,
Än när det förtjenas dyrt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
