Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förspråk.
Då denna saga först föll utgifvaren under händerna,
fann han henne intet alldeles värdig att se dagsljuset;
men när han besinnade hennes korthet och det tålamod,
hvarmed det allmänna ofta bemöter skrifter om mindre
ämne, än ett så ädelt djur, som här omtalas, så var han
mindre grannräknad. Hästen är ett kreatur, som med sin
hurtighet gifvit ursprung till alla de ridderligheter, som
öfversvänrt verlden: de tappra bedrifter, som i sagor läsas,
de värnlösa älskeligheters beskydd, de ryktbara kampar,
tornerspel och ringränningar, de blänkande sinnebilder
och vördade vapen, som genom vidlyftiga anor blifvit
odödligheten invigde, ha till större delen att tacka vår
häst för sin lycka. Jag nekar icke, att jag ju för detta
kreatur har ett särdeles tycke. Homerus, den förgudade
fodren för poeter, talar derom på detta sätt:
Man ser en modig häst, ur slitna betslet fri,
Med stolthet göra spe af präktigt slafveri:
Inunder snabba spring det vida fält försvinner,
Han öfver berg oeh dal ej minsta motstånd finner.
När i sin älskogsbrunst han vädrar sitt begär,
Så krossas eller vinns allt hvad haas hinder är.
Han vet med snälla fjät den gen*sta vägen följa
Till släckning af sin törst uti den snnda boija:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
