Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,258
Sagan om Hasten.
Det var eu gång en häst, som var på skjuts och blef
rätt illa åtgången. Ja men ... jag vill rätt säga rent
ut: det var vår Grålle. Han släpades en gång på skjuts,
och blef så obarmhertigt medfaren, fattig kräk, att
bloden stod ut genom mun och ljumskar , och han ville
störta på stunden. En ärlig man från Svedjenäs i
öfver-bors socken fick se honom under största jemmera,
medan han stod och flåsade, och kände igen honom.
Hästen hade hört till hans slägt och varit en den
hederligaste fåle i häradet. „En evig otack skolen I få",
sade gubben till den sloken, som hade ridit honom så
illa; „det är omenskligt att så plåga kreatur; eller
hvarföre han I flängt förbi rätta ombytet? Hvad han I i
sinne?" — Den andre rodnade i synen och sväljde. „Det
är mitt ök", sade han, Jag rår ju göra med mitt hors
hvad jag vill? Jag köpte’t på en kyrkemarknad öfver
tjugo mil härifrån." — „Hå, hå", sade gubben, „är
du af det slags folket? Nu vet jag hvad du är: det
var aldrig ditt ök: jag känner hagen, der hästen är van
att gå i vall, och jag såg honom der i går; så, si,
junker, vi sku talas vid." Den andre hoppade i
detsamma upp i sadeln och ville sin kos; men gubben fick
honom i benet och slängde honom öfver på andra sidan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
