Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,200
som gått och väntat på denna lek; „håll nn till godo,
Jerker, du har nog farit vill en stund, att jag intet
undrar på kreaturet. Styrbjörn och jag ha nog gått i
iruktan, att du skulle rida oss omkull; se här, vi äro
alldeles nedstänkte."
Derpå tillegnade sig Ivar den goda hästen, som gick
temligen spak under honom; och i sanning var Ivar intet
den sämste ryttare: han lät hästen rita ut, när det skulle
vara, och dessemellan gaf han honom sitt rätta foder.
Men Ivar var något fallen för skrock: han hängde
skator öfver hästen i krubban, att afväija kränk, och gjorde
helgedomar af en hop vidskepliga marlockar i manen,
hvaraf hästen mådde värre än af gasten; dertill förmante
han ock lilla Sigge, sm son. Pilten hade lust att rida:
han var redan god buss med Vallacken och ffcrdig i
sadeln, innan han nånsin fick lof att stiga på Grällen;
men Styrbjörn, farbror hans, som såg gossens handlag,
gick och log, och tänkte göra honom ett. spratt.
Styrbjörn visste väl hvartill Gråilen dugde: han ville äga
honom sjelf.
Då Sigge skulle rida, såg Styrbjörn efter doningarne,
om allt var i sin riktighet, och smög så oförmärkt en
gammal sporre under sadeln. Sigge Hlla var intet väl
till häst, förrän kampen begynte göra sats på sats, så
att hatten flög af ryttaren; han gret och var glad, att
han fick stiga af en øtuücL »Farbror", sade han, Jag
rider på Vallacken så länge, medan I kommen Grålien
till gångs; jag vill ömsa om o?h stundom rida på den
ena, stundom på den andra." „Ja väl, lilla vän", sade
Styrbjörn; „men derföre bör hästen intet vårdslösas oeli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
