Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,262
intet hört taks. om; när han satt i sadeln, så måste
hvar man tillstå, att man aldrig sett bättre ryttare och
aldrig bättre häst. Hilmer arbetade upp mnnnen på
Orållen med én lindrig trens; han trefvade ut honom,
så att han höll jemn ordning med sina fötter och hade
bogame lediga. Orållen gick då i helt och kort galopp,
till höger och venster, i slapp; i traf och i all slags
gång, med sådan behaglighet, att ungdomen kom
löpandes från alla byar, att se på, när Hilmer red.
Hästen fick lagom och godt fodef, god ans, lagom aga,
mycken frihèt och intet sjelfsvåld: det kan skämma den
bästa häst. När Hilmer aldrig så litet rörde tygeln, så
visste Gråilen hvad han mente, och han hade dessutom
sådan kärlek för sin Hilmer, att hjertat växte i honom
hvar gång han kände hans minsta rörelser. „Så, så, min
Grålle stackar!" sade Hilmer stundom och klappade
honom under halsen; då fick kreaturet sådant modr att
det krummade sig som en skönhet. När han hörde
luren, så reste han upp ett hurtigt hufvud, och man kunde
lossa den största murbräcka bredvid örat, utan att han
skulle göra den minsta nyck af skrämsel. > Hilmer gjorde
mèd honom ett skutt öfver en stor bäck, så att alle
skreko till, som sågo derpå, och red in i Garpmossen,
dit ingen vågade sig; man kan tänka, der var så
farligt, att månge af grannarne mist. der sina kreatur, och
Holger på Ön hade der nyss förut så när förlorat sitt
röda sto; men detta var nu så tappert ridet, att hela
häradet förundrade sig. Hilmer synte då ut mossen,
hvaraf sedan ett godt stycke blef intaget till beteshage
för Grålien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
