- Project Runeberg -  Valda skrifter /
284

(1872) [MARC] Author: Olof von Dalin With: Elis Vilhelm Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

,284

har varit der fyra mornar, jag oeh dotter min, på
festande maga i min salig mans tid, men fåfängt: vi ha
intet kommit oss ihog: det bar varit som förtrolladt
för oss, at vi intet kunnat tiga : . > Pelle gick åstad
efter befallning och rörde icke en gång löparna, utan
med en tobaks-pipa: han grof der han tyckte likast var,
och hade knapt hindt halfannan aln i jorden förr, än
han råkade ,på denna ålderdomens klenod. Jo, visste jag
icke det, sade Pelle; men då hölt han redan i detta
kostbara Fynd med två finger, at det intet kunde
försvinna, fast än han talade; men imedlertid påstår änkan,
at han hade fådt mycket mer, om han intet sagt de
orden: Fyndet blef bräkt til gården och kastadt i en
vråv som en ting >af ringa värde: ju dyrare saker, ju
mer trampas de under fötterna af oförståndigt folk; men
som ödet altid har omvärdnad om de ting, som
människor intet förstå sig på; så blef oek jag i detta mål
brukad som et synnerligt värktyg tü så många tusende
dödeligas uplysning: jag kbm til all lyckat resandes och
fick. se denna klenoden ofvanpå et skåp: jag Mgade,
hvarifrån man fådt honom: man sade mig, huru alt var
tilgångit och at man ansåg denna saken för en gammal
sönderbruten Koppar-kittel; vid det ordet kunde jag
intet Annat än le och förundra mig öfver människors
för-blindelset: huru svaga kreatur, när de intet nplysas!
tänk, om en oeh annän intet vore understundom, som
gåfve det allmänna vissa begrep och inbillningar om
sakerna, huru här då skulle gå til? Man skulle famla
efter Känningen i et dunkelt sken af det naturliga
ljuset, som så skräckeligen är förmörkadt: man skulle tro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:19:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ovdskrift/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free