Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
nom en gullring på hundrade steg. Han drog nu sitt
svärd, som hette Drotningsträle, hvilket bet likså väl
på järn och sten, som kött och kläde: det rände han
in i Jättens hjerta, som strax utblåste sin jordblandade
själ, hvaraf et par tallar kullrullade och slogo på taket
af kulan, der Prinsessan var instängd. Hon lopp ut i
sin förskräckelse. Vibjörn var nögd med sig sjelf; men
viste ej ännu, at han räddat sin Fästmö. Han1 vände
sig om och såg den skönaste skapnad i sorg och bäfvan,
Han k&nde igen Prinsessan af hennes Portrait.
Älske-liga Grimma, sade han, huru hafven I råkat i denna
faselige Jättens händer? Det skedde rgår, svarade hon,
och i dag var jag ärnad til döden. Men nu til lifvet,
sade han; ty Vibjörn ärnar begära Er til sin Gemål.
Jag vet ej hvilken Karl, sade hon, jag icke hellre ville
äga, än dö i denna bärgskula: huru skal jag då kunna
neka Er min hand, som ären min Beskyddare och en
så tapper Konung? Aftalet var då gjordt. Han satte
henne på sadelknappen och red til slottet, som för detta
är sagt
6 Cap.
Alt för kort; men dess mindre ledsamt.
Konung Grim lagade strax til sin Dotters bröllop,
som firades dagen derefter med all möjelig prakt.
Brudsängen var så skön, at ritningen skickades til Noach
och hans Söner och hans Söners Hustrur, som sedan
roade sig i Arken, at arbeta på sådana, efter qvällarne
voro så långa och de glömt at taga med sig kortlekar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
