Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
Fragment öfver sista kriget mellan
Filosoflen och. Kärleken.
Filosofien klädde sig i ctøup sorg, tog en bok under
armen och gick in i sin rådkammare. Der sutto
Aristoteles, Descartes, Leibnitz, Wolff, Newton och flere
store män i djupa tankar, som ej märkte, att hon var
inkommen, förrän hon satt sig. „ Kunde jag ej styra mitt
sinne", sade hon, „så begynte jag mitt tal med tårar.
Kärleken ströfvar fritt intill mina portar och med den
ena framgången efter den andra underlägger sig rättnu
hela mitt land" ... En del af gubbarna begynte le,
och frågade henne, hvarföre hon fruktade en sådan liten
furste? „Hvad skada", sade de, „kan hans makt göra oss?
En hop kjortlar, moucher, solfjädrar och papiljoner
kunne vi blåsa bort, när vi behaga; bry er intet om
honom, gudinna, låt honom rasa fritt, och anso honom
med förakt!" — Men en nitisk filosof, som aldrig sett
verlden utan i böcker, steg upp och påstod med
kraftiga ord, att det filosofiska rikets majestät ej längre
borde tåla så många djerfva anfall. »Gudinnan", sade
han, „bör en gång för alla dämpa en sådan förmätenhet,
och visa den lilla näsvisa guden, att han är ett barn i
hennes händer." Filosofien gillade detta votum, och alle
de ifrigaste skakade på sina pennor, cirklar och böcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
