- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
80

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98 CYNISKA ÖFVERLIGGARE.

resväskan och sätter den andra handen i sidan, medan han
med lätt »elegans» hvilar på det ben, hvars fot prydes af den
trasiga galoschen. I denna förföriska ställning och med en
glasbit inklämd i venstra ögonvrån afbidar han den antågande
fienden — en ung, välklädd flicka. Med ett obeskrifligt
uttryck à la Don Juan stirrar han henne i ansigtet och följer
henne med blicken, så länge hon befinner sig inom synhåll,
hvarefter han med en slängkyss och ett af den varmaste
förtjusning genomandadt: »Ah, c-h-a-r-mante!» åter drar till sig
den bottfor-klädda extremiteten och fortsätter sin vandring, till
dess ett nytt skönhetsbatteri nödgar honom att förnya den
omförmälda manövern.

Mannens historia var i korthet följande. Han var
ursprungligen en halländsk bondgosse, som blifvit inkastad på
studiebanan. På tretiotalet hade han kommit till Lund, der han
vardt medlem af den äfven då välaktade och delvis såsom
mycket fin ansedda göteborgska nationen. På grund af sitt
hyggliga utseende, sitt städade sätt och sin estetiska
bildning, fick han snart tillträde till vissa kretsar inom
universitetsstadens sällskapslif, der hans ridderliga beundran för qvinnan
visserligen inbragte honom åtskilliga sympatier från den delen
af damverlden, som hunnit anlända till det sentimentala stadiet,
hvaremot det yngre slägtet städse med ett visst gäckande Jöje
mottog de lass af blommor, som kandidat Fridolin strödde
för dess fötter. Fridolins egentliga glansperiod inföll emellertid
under den tid han var informator i åtskilliga förnäma familjer.
Fridolin var nemligen icke blott en god stilist i obunden stil
utan äfven en poet vida öfver medelmåttan, och med tillhjelp
af en icke ringa beläsenhet kunde han med stor sakkännedom
enligt den tidens sed föra en konversation icke blott om Frithiof
och »Axel och Maria» utan äfven om Werther och »Die
Jungfrau von Orleans», ja till och med om »Lalla Rookh»
och »The Bride of Abydos». På grund af dessa och dylika
egenskaper kunde Fridolin med rättmätig stolthet minnas de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free