- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
81

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KANDIDAT FRI DO LIN.

81

»säsonger», han tillbragt i Ramlösa, då för tidén samlingsplatsen
om somrarne för den fina verlden i Skåne, samt huruledes han
derstädes spelat rollen af en bland sällskapslifvets mest firade
hjeltar, den sjelfskrifne festpoeten och talaren samt framför
allt de skönas outtröttlige beundrare.

Men tiden gick. Kandidatens skönhetsdyrkan började
öfvergå till exaltation, och samtidigt började estetiken urarta
till en i ögonen fallande slapphet. Kandidat Fridolins blommor
icke blott vissnade, utan började till och med att lukta illa,
och snart befann han sig på den ståndpunkt då man
ingenting är och ingenting orkar blifva, och kandidat Fridolin
började fundera öfver huru vida det icke var någonting ruttet
inom samhället. Ju mer en person bleknar af svält, desto
mer rodna i regeln hans politiska åsigter. Så äfven med
Fridolin. Med oförminskad hänförelse för den charmanta
Charlotte Corday, kunde han dock icke undgå att bemärka,
att hennes uppförande mot den store Jakobinen i badkaret
icke var hvad man kallar riktigt »qvinligt». Fridolin hade
blifvit en af de »oförsonlige».

Så förgingo ännu några år. Samhällsförbättraren började
ruttna i kapp med samhället, och snart var han omöjlig och
måste försvinna. Nu lefde han sedan flera år till baka
någonstädes på landsbygden i Halland, ingen visste rätt hvar, huru
eller af hvad. Men hvarje vår, när lundarna knoppades, tog
han sandalerna på sina fötter, band resväskan om halsen och
vandrade af till sin ungdomsglädjes och sina förhoppningars
förlofvade land. Kanske lydde han härvid ett slags
flyttfågelsinstinkt, kanske drefs han också af behofvet att erhålla en
måltid god och kraftig föda, ty detta behof hade länge
utgjort en af kandidatens svaga sidor. Visserligen påstår
Thackeray, att det ej fins en vänskap, som håller stånd vid
förlusten af en fempundsnot. Detta är möjligt; men visst är,
att den i studentåren ingångna vänskapen stundom visar en
förunderlig seghet — i synnerhet om inga »fempundsnoter»

Våra öfverliggare. 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free