Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDENTFABRIKANTERNAS UPPKOMST. IOI
butelj mer eller mindre öppet, så att de flesta af lärjungarne
voro mer än halfrusiga innan första timmens slut. »Läsningen»
tillgick sålunda, att hvar gång läraren öppnade sin mun, om också
blott för att säga: »Läs du!» eller »hvar har du din bok?»
o. s. v., utbrast hela samlingen i en skallande skrattsalfva, som
dock på ett gifvet tecken tvärt afstannade, och då läraren ej
längre vågade tala, men dock måste harkla sig, instämde
samlingen med ett förfärligt »schrittande», som dock icke tog slut,
förr än han tvangs att ropa »tyst!» då oljudet förbyttes till
en skrattsalfva; och då han till slut hvarken vågade tala eller
»schritta», utan blott »pekade», och det hela sålunda började
blifva tråkigt, brast munterheten å nyo ut ur alla lungor, då
en tom punschbutelj kom dansande öfver golfvet, tagande
vägen midt emellan magisterns ben. Men han teg och led.
Ingen efterräkning, ingen undersökning följde på detta ofog.
Vid denna tid tjenstgjorde vid Göteborgs gymnasium, om
också blott som rättare af latinska stilar, en gammal
gymnasii-adjunkt L., som icke blott af gymnasisterna utan också af
hvarje yngre eller medelålders värdshuskund i Göteborg var
känd under namnet »farbror L». Farbror L. hade i sin
ungdom tillhört Vadmans förtroligare vänskapskrets, i hvilket
brödralag han uppöfvat en qvickhet, hvars cynism icke kände
några gränser, och denna ådra flödade icke sällan ut i nidvisor,
som skulle kunnat kallas qvicka, om de icke varit så skamlöst
osnygga. Ett sådant qväde, författadt till en af Béranger mycket
använd »chanson-melodi», och som hade till skottafla den på sin
tid så omtyckte schartauanen och fattighuspredikanten Hallén i
Göteborg, skrålades icke blott af stadens hamnbusar och
gatpojkar, utan var under de närmaste åren efter sin tillkomst
känd och af sitt publikum högt värderad vida omkring i landet.
Men farbror L. var derjemte en mycket praktisk man. Hvar
helst han en afton infann sig på något af stadens värdshus,
omringades han genast af en mängd yngre »bröder», som alla
önskade hans sällskap och bjödo honom på toddi. Alla dessa
toddar mottogos nådigt, och för den händelse L. ej under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
