Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17° FEGHETS- OCH HÖGFÄRDS ÖFVERLIG GARE.
öfvertagit brorslotten af denna handledning. Zackleben började
svälta, och öfningen i denna konst plägar ej vara egnad att
förmildra bittra känslor. Hvad skulle han nu taga sig före?
Sista skedet i hans öfverliggarelif är utan tvifvel mest
betecknande för hans skaplynne.
Zackleben var en lång, mager och gänglig figur, ryggen
krökt, hufvudet på sitt långa, något krökta »skaft» ovanligt
rörligt, ögonen ilsket stirrande med ett uttryck, som erinrade
än om en arg bandhund, än om en utsvulten hyena. Ständigt
såg han ut, som om han sökte gräl, och merendels fann han
det också. Men hade han nu lyckats att få denna sin önskan
uppfyld, så hof han upp en stämma i ilskans mest skärande
falsettregister och öfveröste motparten med en sådan störtflod
af otidigheter, att denne endast hade att välja mellan tvenne
utvägar: att rymma fältet eller att gifva Zackleben stryk.
Zackleben var en ful fisk, som dock icke fått styrka i någon
annan kroppsdel, än sin utomordentligt elaka tunga. För
slagsmål i vanlig mening var han sålunda af naturen mindre
väl anlagd, hvarför han hyllade samma åsigt som den gamle
ryttmästaren B., hvilken en gång i sällskap med sin vän, den
starke och städse slagfärdige baronen och ryttmästaren W.,
blef öfverfallen af en flock gesäller på en gata i Malmö. B.
stälde sig nämligen då med ryggen mot en vägg och ropade:
»Slå du, bror W. —jag skall skälla 1»
I forna dagar, till hvars enkla seder äfven hörde den, att
man mot en »spottstyfver» i plikt kunde slå hvem som helst,
kanske med undantag af ordningsmaktens upprätthållare, en
örfil på öppen gata, uppbar Zackleben ofta sin välförtjenta gärd
af stryk, utan att detta medförde vare sig hans sedliga förbättring
eller någon »laga påföljd». Men så kommo förelöparne till den
nya strafflagen. Zackleben hade, sin vana trogen, en afton arbetat
sig till ett kok stryk och stämde nu sin vedersakare med den
verkan, att denne, som ville undvika domstolsskandal,
nödgades till Zackleben utbetala 75 rdr i förlikning. Nu var
det ingen konst att lefva! Zackleben hade hittat på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
