Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
SMÅ BES T YR SOF VERLIG GARE.
till fönstret utan att taga ögonen från sin skatt, som han allt
jemt höll dinglande i den andra handen, och här börjades nu
ett föredrag, lika vältaligt som sakrikt. Hvilket stoff, hvilken
»délicatesse i färgen, hvilken snitt och hvilket pris sedan —
rent af ett röfvarepris! (Fransén hade många, många obetalda
skräddarräkningar.) Så böjde han hufvudet än åt venster, än åt
höger, än bakåt, medan han samtidigt utsträckte armen för att
tydligare kunna iakttaga plaggets verkan på afstånd — allt
under djupa pannrynkningar och de högtidligaste miner. Och
sedan nu intet mera återstod att tillägga, så smekte han sin
skatt än en gång med ögonen, så nöp han nästan med ömhet
hvarje damfjun frän den läckra väfnaden, och så bar han
slutligen sina ljusgrå till baka till skåpet och hängde upp dem
med en försigtighet, som om de varit blåsta af glas. »Har
du sett Franséns nya ljusgrå?» ljöd det snart som ett
olycksbådande varsel bland en hel hop unga »valpar , för hvilka
ingenting är heligt, icke ens ett par splitter-nya ljusgrå
sommarpantalonger.
Ändtligen randades den stora dagen. Man hade skaffat
sig en s. k. wurst, och som vädret var vaéfcert och vägen ej
så särdeles lång, voro alla festklädda — och först och främst
Fransén, som ordentligt »sken» i sina nya, finputsade kläder.
Damrock och pläd hade han med sig, den stora hvita
halsduken var gömd i hattfodralet — men hur skulle han nu
bära sig åt för att under en hel mils åkning bevara sina ljusgrå
i hela deras vecklösa fägring? Äh jo, äfven detta var på
förhand uttänkt. »J’ai mon plan», sade Fransén i likhet med
den berömde fältherre, som skulle försvara det belägrade Paris
mot tyskarne. Sedan man väl kommit utanför stadens tullar,
började Fransén helt enkelt lossa den del af den manliga
klädedrägten, hvars »syftning är en högre lyftning» eller,
med andra ord, hängslena samt att under ett omätligt jubel
från de medresandes sida mycket försigtigt draga de ljusgrå
nedanför knäna, der de lades i lätta veck, hvarefter han svepte
pläden om sitt underrede, allt under det han i bästa lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
