- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
236

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

236

SMÅ BES T YRS ÖF VERLIG GARE.

vara flitiga, ehuru de på grund af yttre omständigheter, kanske
någon gång i förbund med ett bristfälligt näringssinne, drifvas
in på denna olyckliga väg. Omsättarne uppenbara sig i
skiftande former allt ifrån den gamle utfattige, halftiggande
grå-hårsmannen, som »till följd af en diabolisk konflikt af fatala
omständigheter ser sig nödsakad att supplicera om en
försträckning af 25 öre på någon kortare tid», ända till den
»elegante vivören», som lefver med i de dyraste
umgängeskretsar, och som med en min af älskvärd nedlåtenhet anhåller
om ett namn »på ryggen — blott på ryggen och sålunda utan
tillstymmelse till risk — af en liten oskyldig tremånadersvexel
å 1500 kronor». Äfven den fattige och ordentlige omsättaren
är ofta förlorad för allt grundligare studiilif. En stor del af
hans dag upptages af funderingar, »hvart han skall vända sig»,
och återstoden offras åt mer eller mindre lyckade försök,
omvexlande med mellantider af grämelse och känslor af bitter
förödmjukelse. Lån- och borgenstiggeriet kan ej under någon
längre tid öfvas utan att undertrycka sjelfständighetskänslan,
locka till hyckleri och lögn, till blida miner och
förhoppningsfulla ord och löften, som man vet sig ej kunna hålla, medan
hjertat skälfver af blygsel och förbittring, af sorg eller hopplös
förtviflan. Äfven den som eger en kraftig vilja och ett klart
hufvud, måste anstränga sina krafter till det yttersta för att
under en dylik kamp ej blifva demoraliserad, och den, som ej
eger dessa egenskaper, måste finna sig uti att hans
personlighets bästa och ädlaste krafter så småningom och nästan utan
att han sjelf märker det — hvilket är det icke minst farliga
— domna och dö. När förhållandena vid universitetet blifva
allt för outhärdliga, söker sig en sådan stackars öfverliggare
en s. k. kondition. Här tillbringar han ett eller flere år, men
den lilla lönen räcker kanske ej till att betäcka räntorna å
hans skuld, och vid konditionstidens slut är han lika arm som
förut och har kanske dessutom delvis förlorat minnet af gamla
och hågen för nya studier. Så begifver han sig kanske till
hemorten för att härstädes bland gamla vänner och bekanta
söka hjelp för att kunna i ro fortsätta sina studier. Ett halft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/overligg/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free