Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
SMÅBES TYRSÖFVERLIGGARE.
i tidén utvecklat sig ur en enda lägre mer eller mindre
obestämd enhet eller en enda qvalitet, den må nu heta cell eller
benämnas med det förnämare namnet »det absoluta». Detta
torde nemligen vara lika omöjligt som att ur en enda syre-atom
eller hvad som må hända ligger till grund för detta stoff, härleda
alla de enkla ämnen, som kemien nu känner eller i en framtid
möjligen kan komma på spåren. Ty ur intet varder intet, och ur
ett varder i denna materiens verld intet annat än etU icke någon
mångfald af qvalitativt skilda former, och så nödgas vi antaga,
att den stora verldsfabrikationen dock till sist icke måtte ha
börjat med två tomma händer, utan haft något slags förlag,
och så ha vi anländt till frågan om den der förlagsgifvaren,
och innan vi veta ordet af, äro vi komna till baka till vår
gamla hederliga katekes — huru ledsamt och nedslående detta
än månde vara för > den stolte menniskoanden, som vet så
mycket» — o ja! — och som är så groft okunnig om allt det
andra!
Men i dessa svårigheter ligga ingalunda anledningarna till
de hårda tillvitelser, med hvilka man öfverhopat den oskyldige
Darwin. De egentliga orsakerna till misstämningen äro att
söka dels i vår afundsjuka, dels i våra föråldrade
bördsfördomar.
Om vi skulle härstamma från apan, heter det, så skulle
ju vi icke ega någon själ, ty djuret är ju blott en lefvande
maskin — påstod en del af de hederliga medeltidstänkarne.
Men om vi verkligen ega »en odödlig kärna», så skulle ju
våra fyrfotade föregångare i verldsutvecklingen också vara
delaktiga af en sådan gåfva och sålunda en vacker dag komma
och göra anspråk på att få lefva i en annan verld, äfven sedan
vi slagtat, sparkat eller trampat i hjel dem! Och släpper
man blott patrasket in på lifvet på sig, så vet man aldrig,
hvar oförsyntheten slutar. Kanske skulle till sist icke blott
alla våra hundar och kattor utan till och med de otäcka
markattorna komma och begära inträde i vår himmel, vår
privilegierade hviloplats efter denna verldens mödor och besvär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
