- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
252

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

252

SMÅBES TYRSÖFVERLIGG ÅRE.

med i denna iskylda verld. Kaffet är till för alla, Gud ske
lof, den renlige lättfödde katten är till för den gamla fattiga
jungfrun, hvars oförstådda modershjerta han sätter i dallring
genom att qvida som ett litet spädt barn — den kanaljen;
men de^ små hundarne äro till för en hvar gammal enstöring,
som har råd att föda en sådan. »Ingen sentimentalitet!
Skatt-lägg kräken så högt, att man måste dränka dem! Hvad nytta
gör en gammal mops?» utropar den brutale ledamoten af
kommunalstyrelsen. Jo, käre vän, han gör mera nytta än kanske
både du och mången annan storkaxe gjort i hela edert lif:
han gläder genom sin tillvaro åtminstone ett menniskohjerta
här i verlden.

Ingenting kan vara mer rörande än den blick, hvarmed
den gamle manlige enstöringen betraktar sin ende vän här i
verlden, en gammal vänlig svart pudel, en vän på fyra ben,
men en vän, som håller af sin herre för hans egen skull, som
icke går och väntar lifvet ur honom, som icke smeker honom
blott för att blifva ihågkommen i hans testamente, och som
skall sörja vid hans graf, äfven om han icke ens hugnats med
något legat. Ingenting kan vara mera uppfriskande än att
iakttaga förhållandet mellan en verklig jägare och hans
väl-uppfostrade hund. Huru lifligt, klokt, lydigt, vänligt, älskvärdt
och nyttigt är icke ett sådant djur! Och husbonden känner
sin vän och aktar honom för hans goda egenskaper. Han
genompryglar honom icke bittida och sent och framför allt
icke i oträngda mål, ty han vet, att för mycket stryk och
stryk i otid skapar slafvar och hycklare både bland menniskor
och hundar. Han håller honom kär som sin ögonsten, men
han slösar icke med sina smekningar, han är i förhållande till
sin hund jemn, lugn, vänlig och rättvis. Om herrar jägare
ville uppfostra sina söner lika förträffligt som sina hundar, så
skulle hvarje son kunna önska sig att bli behandlad som en
hund, blott han hade fått en jägare till far.

Men ingenting i verlden kan å andra sidan vara mera
vederstyggligt än den s. k. »hundapan».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free