- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
257

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en något vattensjuk rosenpotatis. Denna naturens orättvisa
sökte naturligtvis Rasmus upphjelpa dermed, att han, så fort
sådant ske kunde, skuldsatte sig upp öfver öronen hos
skräddaren för mer eller mindre extravaganta beklädnadsstycken.
Han skaffade sig »bena» både bak och fram, insmorde sitt
något lurfviga hufvud, så att oljan perlade nedför de stora
runda kinderna och satt hela timmar framför spegeln under
fåfänga sträfvanden att få det strida håret att »ligga i lock»
vid tinningen. Men intet halp! Han fick nemligen höra, att
»förut hade Prisse blott varit onoslig, men nu hade han
blifvit nosig», ja, några sade rent ut, att »’Prisse’ blifvit en
snobb». Hvad hade han icke velat gifva för att kunna tillegna
sig blott en ringa del af det »eleganta» sättet hos Spolén
— klockarens son i hofpredikanten Prisséns församling! — då
han i skjortärmarne, med cigarren i ena mungipan, lade sig
tvärs öfver biljarden med ena benet i vädret för att med
tillhjelp af »fiolen» göra en »Carolina» — som det ju heter?
Rasmus hade visserligen en gäng försökt att lära sig denna
»ädla» idrott, men råkade vid första stöten göra icke en
boll, men ett stort hål i klädet, hvilket kostade honom sina
modiga 50 kr. Han hade också på en och annan offentlig
bal försökt att dansa, men blifvit »mankerad», och till råga
på olyckan hade han tyckt sig märka, att de ohöfliga unga
damerna derjemte bakom solfjädrarne framfnissade några ljud,
i hvilka Rasmus bestämdt vädrade hväsljudet i ordet Prisse.

Hvad skulle han nu taga sig till? Ju mer Rasmus kände
sig sparkad, desto häftigare blossade i hans själ begäret att
få vara med, om också blott på ett enda litet hörn af den
der pinnen, der de högsta hönsen hade sin plats — men huru?
Det var frågan.

En af de personer, som städse utgjort föremålet för Prisséns
beundran, var den ståtlige och öfverdådigt elegante göteborgaren
Fiskström, som var »sportsman» och ständigt åtföljdes
af den allra finaste rapphönstik, och Rasmus kunde icke undgå
att märka, huruledes denna tik kastade en ytterligare glans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free