Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad / 266 (1886) Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inverka på Prisses omutliga konstsinne. Men Prisse lät sig ej
förbluffa, utan tog blott ett skutt upp på tribunen och satte
sig med nosen i vädret och med de vildaste tonansträngningar
bredvid tenoren. Tenoren hade just nu kommit till arians
glanspunkt, »Oh Leonora!» Prisse höll tonen, men tysken låg

Prisse sjunger »Oh Leonora!»

under med minst en fjerdedel, och följden blef en sådan gräslig
duett, att hela åhörareskaran började stampa och tjuta i kapp
med de båda konstnärerna på tribunen, och följden blef
naturligtvis den, att både Rasmus och Prisse nödgades med skam
till tack lemna konsertsalongen. Men härvid stannade det
icke. Då Rasmus nästa afton i sällskap med en mängd vänner,
men utan Prisse, ämnade å nyo bevista aftonunderhållningen,
hade källarmästaren låtit uppklistra ett stort:

         Obs! »Hundar få icke medtagas.»

och Rasmus fick nu upplefva den smäleken att se alla de
beklagande axelryckningar och höra alla de oförsynta
vändningar, med hvilka vännerna pekade på anslaget, ty der stod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>