Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"BONNEN" OCH HAMNBUSEN.
9
mera dramatiskt uttryck i upptåg af mer eller mindre betänklig
art. Från denna tid härstammar sålunda antagligen historien
om busen, som knep svinet från Orustbonden. Den senare
hade nämligen kommit till marknaden med icke mindre än
elfva stora slaktade svin, som lågo uppradade på däcket af
hans i hamnen liggande storbåt. Handeln gick förträffligt,
och vid middagstiden hade han sålt icke mindre än fem svin,
det sista till en fru, som efter ett oändligt prutande stannat
för ett bland de vackraste djuren, som sedan lastades på en
henne medföljande buse, hvilken med sina mustiga
okvädinsord kryddat fruns underhandlingar. Augustisolen gjorde
emellertid luften het, och då gubbarna dessutom voro trötta af sitt
styfva dagsarbete begåfvo de sig ned i kajutan för att få något
till lifs och kanske också »blunda» en liten stund.
Men bäst de »hallade sig» där nere, hördes plötsligt ett
»dunsande», som om något på en gång tungt och mjukt
föremål slungats i däcket. Båtägaren stack då sitt sömniga hufvud
upp öfver luckan och fick syn på fruns »svinbuse», som stod
och pekade på en af svinkropparna och i sin mest
uttrycksfulla stil förklarade, att frun icke ville ha det här svinet, som
vore behäftadt med både »dynt» och annat elände. »Här,
bonne, har du svinet igen, och så hit med pengarna!» var
slutklämmen i busens anförande. Sedan båtgubben hunnit
uppfatta det långa talets korta mening, försvann han för ett
ögonblick, men dök åter upp med en stor knölpåk i handen och
förklarade med allt det eftertryck stundens allvar kräfde, att
om icke busen utan dröjsmål återtog svinet och langade det
hem till frun, som, i förbigående sagdt, vore en gammal krabba,
så skulle hans knölpåk ta sig en liten svängom på busens
ryggtafla. Efter en af många svordomar åtföljd gensaga tog
slutligen busen det utpekade svinet på ryggen och knogade
i väg, medan båtgubben, glad öfver att hafva på detta sätt
affärdat fridstöraren, åter försjönk i en stilla
eftermiddagsslummer. Ankomsten af en ny kund kallade honom dock snart
åter på däck, där han till sin förfäran upptäckte, att han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
