Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 MINNEN FR AN GÖTEBORG FÖR FEMTIO ÅR SEDAN.
Från Hisingen kom naturligtvis flertalet af denna
stadsbesökande allmoge. Visserligen voro dessa hisingsbönder väl
mycket begifna på »fattigmans poesi», och icke heller hade
1842 års skolstadga vid den tiden hunnit bland dem frambringa
en högre odlings frukter, men de voro dock i sitt slag
beundransvärda genom sin idoghet, sitt tålamod och sina enkla
lefnadsvanor. I stora massor kommo de dagligen, och särskildt
fardagarna, till staden i sina små snipor, fullastade med
allehanda jordbruksalster, och vid middagstiden eller fram på
eftermiddagen, i synnerhet under vissa årstider, återvände dessa
små farkoster ännu mera fullastade med s. k. naturlig
gödning, som männen efter dagens öfriga släparbete själfva hämtat
från gårdarna och nedforslat till sina båtar, hvarför också
skottkärran och »grepen» under vissa årstider intogo ett
framstående rum bland stadssnipans öfriga last af kalf- och fårkött,
grönsaker m. m. När så vintern kom och lade öfver älfven
den efterlängtade isbryggan, så vidtog samfärdseln med slädar,
förspända med små ruggiga hästar, som i trots af de piskrapp,
som haglade öfver deras magra ryggar, dock städse med samma
glada mod kilade som råttor öfver isbanan. Men när vintern
började lida mot sitt slut och isen å rännan blef allt
opålitligare, hvilken oförvägenhet kunde icke dessa hisingsbönder
då utveckla, hvilket mod och hvilken kallblodighet under
kampen för tillvaron, då ett, stundom flera dylika små fordon
på en gång gjort en kullerbytta ned i »rännan», ty där var
naturligtvis isen mest förrädisk! När nutidens välbärgade
landtbrukare från Hisingen rullar öfver den ståtliga och bekväma
Hisingsbron i sin vagn, fullastad med konstgjorda
gödningsämnen, månne han då någon gång offrar en tanke på, huru
hans förfäder för några årtionden tillbaka färdades och sleto
för att nära de åkrar, som nu bära det stolta namnet
Göteborgs trädgårdssängar, och när den unge hisingspatronen nu
i spegeln betraktar sin prydligt utstyrda person, månne det då
faller honom in, att hans glänsande »cylinder» dock i rätt
nedstigande led härstammar från farfars »nerkubbade» sockertoppshatt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
