Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 MINNEN FR AN GÖTEBORG FÖR FEMTIO ÅR SEDAN.
mindre än sex. Visst är emellertid, att maken till lif eller
lifbälte har jag aldrig sedermera skådat. Gubbens utseende
var bistert, och i det stora rödbrusiga ansiktet lyste ett par
mycket små ögon, som under exercisens eller stridens hetta
dock kunde blixtra i kapp med tordönet från hans väldiga
stämma, men som dessemellan kunde antaga ett mycket
godmodigt uttryck. Som äkta gammal »knekt» var han också
en svärjare af gamla stammen, ehuru han, såsom en praktisk
karl ägnar och anstår och för att undvika onödigt hufvudbry,
använde ett stående svordomsformulär, som vanligen började
med »aderton», och därefter steg till »hundra, tusen, millioner»
onda andar, allt efter stundens betydelse och beskaffenheten
af brottslingens felsteg. Den gamle öfversten lär tjänt sig upp
från man i ledet under Cardell, som både i Tyskland och
annorstädes lärt sig värdera sin adertonpundige kanonier.
Otaliga berättelser vittnade om, att gubben stod högt i
folkgunsten, sålunda t. ex. huru underofficeren Heyl redde sig i
sin officersexamen, som dock antagligen var blott en formsak.
Sergeanten skulle nämligen lösa en geometrisk uppgift och
hade mycket riktigt uppritat propositionen på den svarta taflan,
men svettades förfärligt, när han kom till beviset och
intrasslade sig till sist så, att han, när examinatorn för ett ögonblick
vände bort hufvudet, grep hartassen och strök ut hela ritningen,
i det han samtidigt förklarade: »Ja, ta mig aderton hundra
millioner etc. är det icke så!» Examinatorerna hade svårt att
hålla sig allvarsamma, och Heyl fick sin löjtnantsfullmakt.
Städse förblef han emellertid sina traditioner trogen, äfven sedan
han blifvit regementschef. Så t. ex. önskade han en gång, att
en synnerligt duglig underofficer, som äfven visat sig äga
mycket framstående teoretiska insikter, skulle befordras till
löjtnant. Men öfverstens skyddsling hade ett lyte, som i
officerskårens ögon gjorde honom omöjlig — hans far var
nämligen en i Göteborg boende lappskräddare, och till
förekommande af den skymf, som hotade den finkänsliga kåren,
afsändes en deputation, som för öfversten skulle tolka rege-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
