Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 MINNEN FR AN GÖTEBORG FÖR FEMTIO ÅR SEDAN.
eller, såsom den ofta kallades, Stora Hamngatan. Den ansågs
då för tiden såsom mycket storslagen med sin fortlöpande
rad af jämnhöga, väl underhållna trevåningshus, ehuru ingen
af dessa byggnader mer än möjligen Frimurarelogen ägde någon
arkitektonisk utstyrsel. Samma enkla, oprydda byggnadsstil
var genomgående i de allra flesta af stadens privatbyggnader,
och på många ställen, där nu ett ståtligt palats reser sig, t. ex.
vid hörnet af Östra- och Norra Hamngatorna, stodo vid denna
tid endast anspråkslösa tvåvåningshus. Vid den Södra
Hamngatan lågo bland annat stadens tvenne välförsedda boklådor,
Gumperts och D. F. Bonniers, lika tilltalande som deras
ovanligt sympatiska ägare. Endast en eller annan förnämligare
»bod» hade försökt något utvidga sina skyltfönster, och äfven
en af stadens förnämsta manufakturaffärer, herr Corins, vid
början af Östra Hamngatan, nöjde sig med »skyltfönster»,
föga större än i vanliga boningslägenheter. Det var emellertid,
om vi icke missminna oss, ett af herr Corins biträden, herr
Henrik Ahlberg, som gaf signalen till de stora
spegelglasfönstren efter Londons- eller kanske hellre Hamburgsmönster.
Vid namnet Corin uppdyker för mitt minne det
våldsammaste tumult jag under min barndomstid i Göteborg
upplefde, nämligen ett tulluppror.
Smugglingen var på den tiden, såsom man torde erinra
sig, en idrott, om hvars verkliga beskaffenhet icke blott
flertalet af den tidens affärsmän utan också den stora allmänheten
hade, lindrigast sagdt, mycket oklara föreställningar, i
synnerhet var detta fallet bland herrar manufakturhandlande.
Visserligen funnos de, som erkände, att smugglingen vore ett
lagbrott, men då de å andra sidan ansågo den gällande
tulllagstiftningen som ett våldsamt ingrepp från statens sida i den
enskildes rättigheter, och då dessutom de flesta af
konkurrenterna »lurendrejade», så måste äfven den samvetsgranne
affärsmannen, om också med bedröfvelse, följa föredömet för att
icke blifva ruinerad. En icke ringa del af
skärgårdsbefolkningen var också invecklad i denna på en gång inbringande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
