- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
29

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT TTJLLTJPPROR. 29

gon bland den öfriga skaran af nyfikna stod och betraktade
ödeläggelsen.

Hvad gjorde nu polisen under detta tumult? Föga
manstark och ofullständigt organiserad som den var, företog den
visserligen några häktningar, men var till sist både redlös
och rådlös gentemot dessa hopar af ursinniga och berusade
sällar. Det sista ordningsmedlet måste tillgripas, nämligen
husarpatrullerna, och nu vidtog skådespelets sista och icke
minst bedröfliga akt. Husarerna kommo ridande med dragna
sablar och lära fått sträng befallning att endast i yttersta
nödfall använda dem, hvarför de också till en början försökte att
i skridt bana sig väg genom folkhoparna för att på detta sätt
mana dem att skingra sig. Men då detta ej lyckades, utan
husarerna tvärtom mottogos med ett vildt skrän och ett
verkligt regn af stenar, som kom hästarna att stegra sig och såväl
manskap som officerare att blöda ur mer eller mindre djupa
sår, så brast tålamodet. Husarpatrullen, hvilken så småningom
blifvit betydligt förstärkt, drog sig något tillbaka, hvilket af
mängden antogs liktydigt med ordningsmaktens reträtt och
sålunda ytterligare ökade skränet och stenkastningen. Men i
nästa ögonblick blef det annat af. Choc kommenderades, och
husarerna, som nu blifvit minst lika ursinniga som folkmassan
och under stridens hetta alltmer förvildades, sprängde nu in
i den tätt packade folkhopen utan att bry sig om hvem
sabelhuggen drabbade eller hästarna kullslogo. Herremän och
hamnbusar, kvinnor och barn — ty äfven sådana hade
naturligtvis af nyfikenhet lockats in i hopen — skuros öfver en
kam, drabbades af samma öde. Jämmerropen från de sårade
och omkullslagna, blandade med förbannelserna, hästarnas
gnäggningar och rasslet af sabelhugg och smattrande stenar
kom blodet att stelna af fasa hos de fredliga invånare, som
från sina mer eller mindre illa åtgångna fönster vågade kasta
en blick på skådespelet. När husartruppen kom till gatans
ändpunkt, gjorde den helt om och satte etter folkmassan, som
nu i vildaste oordning sökte undkomma, hvilket dock inga-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:32:14 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oversitt/1/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free