Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUDE AFVOGHET.
39
»Nej,» skrika judebarnen, som antagligen aldrig hört talas
om vår Herre och Frälsare, men som enligt gammal vana
antogo, att man efter bästa förmåga måste skylla från sig det
fula streck, som påbördades dem-, »nej, det var icke vi, utan
det var Meyerses!» (»Meyerses» voro naturligtvis några andra
i närheten boende judebarn.)
De kristna barnen ansågo följaktligen sina motståndare
medbrottsliga i den handling, som föröfvats för bortåt två tusen
år sedan, och judebarnen voro icke ens medvetna om hvad
frågan gällde.
Men ur denna dunkla religiösa hämndkänsla mot hela
stammen alstras helt naturligt en lika omedveten missaktning mot
äfven den i och för sig oförvitlige individen, som under trycket
af denna stämning ofta varder, alltefter sitt skaplynne, antingen
skygg, öfverdrifvet ödmjuk o. s. v. eller också oblyg och
framfusig, såsom så ofta händer, när den blyge söker göra
våld på sin förstämning. I Göteborg var vid den tid, hvarom
här är fråga, judarnas »framfusighet» eller deras brist på takt
i det dagliga umgänget jämte deras farliga sammanhållning
den vanligaste anklagelse, som inom mera bildade kretsar
riktades mot dem.
Såsom ett litet exempel på, huru äfven en framstående
kristen affärsman i den tidens Göteborg tilltrodde sig kunna
behandla en israelit, anföra vi följande lilla drag.
En aktad judisk grosshandlare hade på sitt kontor flera
af sina söner, som händelsevis alla voro rödhåriga utom en,
som var svarthårig. Den senare skickades en dag af fadern
till D—s kontor i någon affärsangelägenhet, som skulle
afhandlas med chefen själf. Denne mottog papperen och
genomögnade dem. Allt var klart. Men i detsamma råkade han
kasta en blick på budbäraren.
»Tag igen papperen,» sade han i sin vanliga korta,
afmätta ton, »och säg till er far, att han skickar hit en af de
röde.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
