Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 MINNEN FR AN GÖTEBORG FÖR FEMTIO ÅR SEDAN.
Se här en annan af de äldre israelitmartyrerna från denna
tid. En vinterdag kommer en skara halfvuxna skolgossar,
tågande i spridd ordning öfver den längst i väster belägna
bron öfver stora kanalen. Plötsligt ökas pojkskarans liflighet
i en mycket oroväckande grad. »Där kommer Schackris 1»
ropar en. »Se, hur illmarig han ser ut! Nu har han visst
varit i skolan igen och skvallrat.»
Föremålet för denna uppmärksamhet var en liten mager
gubbe, som med rask fart haltade framåt, beväpnad med en
tjock knölpåk och under armen bärande ett bylte, inlindadt i
en blårutig bomullsduk. Ansiktet, i sig själft föga sympatiskt,
antog ett nästan fruktansvärdt uttryck af hätskhet, när han
fick syn på sina fiender, ty gamle Schackris befann sig, i
synnerhet vintertiden, i ett oafbrutet krigstillstånd med nästan
alla stadens tjufpojkar. Det var gamle J., den för hvarje
göteborgsbarn välbekante judiske klädmånglaren. Under det
de krigförande parterna närmade sig hvarandra, höll gubben
skarp utkik på sina motståndare. I sin egenskap af
geschäftsman i kläder hade han nämligen en mycket öfvad blick på
detta intresseområde, så att han efter hvarje sammandrabbning
med några skolpojkar var i stånd att för vederbörande lärare
eller målsmän afgifva en så noggrann beskrifning öfver
brottslingarnas klädsel, att mången pojke på denna väg förhjälptes
till ett godt kok stryk. Skaran höll sig därför till en början
någorlunda i skick, men så snart gubben väl hunnit förbi,
slängde pojkarna liksom på ett gifvet tecken sina böcker i en
snödrifva och ett regn af snöbollar började hagla öfver den
ursinnige gubben, som under sina försök att med upplyftad
käpp göra front mot sina förföljare halkade, tappade både
mössa och knyte, i det längsta dock uppehållande modet,
ehuru han till sist nödgades taga till flykten, så snabbt hans
dåliga ben medgåfvo. Men tätt i hälarna på den stackars
»Schackris» var den hurrande och snöbollkastande pojkskaran,
som ytterligare förstärktes af en hop tillstädeskomna
hamnbusar, som med förtjusning omfattade detta tillfälle till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
