- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
44

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44 MINNEN FR AN GÖTEBORG FÖR FEMTIO ÅR SEDAN.

gamle mannen kommo två matroser, som på sina axlar buro
en stång, från hvilken nedhängde en stor, fylld säck, som, att
döma af bärarnes rörelser, måtte varit ganska tung.

»Det är visst salt,» tänkte Björnberg, »men det var mig
några underliga kurrar! De styra ju sina steg rakt på min
trappa.»

Nyfiken begaf sig Björnberg ned till sitt kontor, där de
trenne männen med säcken och påsen väntade honom.

»God dag, patron,» hälsade den lille gubben, »känner han
igen mig?»

Patronen skakade på hufvudet.

»Inte? Känner patron inte igen gamle Petter Hansson?»

»Du?» utropade patronen förvånad, »det är ju minst elfva
år sedan du gick härifrån med den där lasten–-—»

»— — — af plankor och styckegods, alldeles riktigt,
patron.»

Och då hvarken du eller skutan hördes af inom de följande
tre åren, så,» fortsatte patronen, »tog jag naturligtvis för
afgjordt, att både du och hon gått ali världens väg.»

»Ondt krut, patron, ondt krut!» genmälde skepparen torrt.
»Se saken var den, att när jag där nere i Calcutta blifvit af
med plankorna, järnet och allt det andra, så tog jag en
baklast, som var värd pengar, skall patron tro. Men i samma
vefva fick jag veta, att den där Napoleon ställt till en hop
bråk i våra farvatten, och för att icke sätta patrons egendom
på spel, tyckte jag icke det var så brådt med hemresan. Så
gick år efter år. Jag gick från hamn till hamn både i
Ost-och Västindien och i Amerika också, köpte, sålde och
krånglade så godt jag orkade, och se där är hvad jag förtjänat till
patronen,» och härvid pekade han på den stora säcken, »men
här är mitt,» tillade han, i det han lyfte upp den lilla, men
dock ganska tunga påse, han hade i handen. Detta var Petter
Hanssons räkenskaper. Både säcken och påsen voro fyllda
med stora blanka silfverspecier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free