- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
57

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKOLAN PÅ 1840-T ALE T.

57

Det förnämsta var, att man sopat, uträttat något nyttigt eller
med andra ord fullgjort sin plikt.

En verklig festdag i smått var dagen före vårterminens
början. Custos jämte hans uppbådade medhjälpare och så
många frivilliga, som önskade deltaga i nöjet, infunno sig då
redan tidigt på morgonen för att bära ved och elda. Huru
hjärtligt man då hälsade sina gamla vänner, huru mycket man
hade att berätta om allt det märkvärdiga, som tilldragit sig
under de två månader, man sällan eller aldrig råkat hvarandra,
och framför allt, hur det eldades! Brasa efter brasa inslungades
i den gamla kakelugnen, som till sist blef alldeles glödhet, och
fukten tillrade som tårar nedför de så länge utkylda gamla
stenväggarna. En dag hemkommen från en dylik eldningsfest
i prima, minnes jag, huru jag med triumferande ton utropade:
»Och vet ni, vi eldade så, ja, så att det blef så varmt, att vi
allihop kunde se vår egen andedräkt i rummet!»

Lärare och läroämnen.

De klassiska språken och särskildt latinet utgjorde vid
denna tid ännu den lärda undervisningens grundval, som dock
nästan uppslukade hela byggnaden. Redan i förberedande
klassen började man med den latinska formläran, och aldrig
glömmer jag, huru jag beundrade en liten blek och utsvulten
kamrat, som var utrustad med ett så förträffligt minne, att
han redan första gången vi hade »bonus» i läxa kunde felfritt
upprabbla hela »bonus, bona, bonum» och till och med i
dativus och ablativus pluralis säga: »bonis per tria genera»
eller, som det vanligen uttalades »pértriagénera», hvilken sist-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free