- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
78

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78 GÖTEBORGS LÄRD OMS SKOLA OCH GYMNASIUM.

öfver hvad han vågat göra »midt för gamle Petters näsa».
Detta hände en lördag. Den följande veckans trenne första
dagar förgingo som vanligt, utan att något afhördes. På
torsdags morgon inträdde gamle Petter som vanligt, kastade en
flyktig blick på den svarta taflan, där en hel hop »strepentes»
stodo antecknade, och sporde sedan: »Hvem är custos?»

»Det är jag,» svarade Hedström, i det han reste sig och
kastade en menande blick på taflan, ty det var han, älskaren
af strykidrotten under alla former, som antecknat de många
namnen och nu beredde sig på ett extranöje af oblandadt
angenäm art.

»Se här har du sex styfver,» sade Petter, i det han tog
en slant ur västfickan och räckte den åt Hedström. »Gå nu
och köp en riktigt bra rotting.»

Hedström var ej sen att efterkomma befallningen, men
hviskade i förbigående, i det Petter vände sig om: »Nu ska
jag lägga till sex styfver af egna pengar och så ska Petter få
en rotting, hvars make han aldrig skådat,» hvarpå han
skyndade ut, medan gubben blef stående tyst och tycktes
betänksamt iakttaga, hvad som tilldrog sig ute på gatan.

Några ögonblick därefter inträdde åter Hedström med
strålande anlete och räckte gubben en riktig mönsterrotting
både med hänsyn till längd och tjocklek, hvarefter han
förfogade sig till sin plats i afvaktan på hvad som komma skulle.
Men i stället för att utfärda den vanliga befallningen: »kalla
hit dem», gick gamle Petter fram till bordet, vid hvars
motsatta sida »vikingen» hade sin plats, fastnaglade honom med
sina små skarpa ögon och sade, i det han med erfarna händer
böjde den sköna rottingen :

»Hör du, min käre Hedström, du måtte vara en möcke
dålig pajke, du! Tror du inte, jag märkte, hvad du tog dej
till i lördags? Men nu skall jag lära dej, att icke en annan
gång skrifva gemenheter på svarta taflan. Kom nu hit me
dej 1»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free