- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
81

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKOLAN PÅ 1840-T ALE T.

81

att denne oförsynte pojke måtte eftertryckligen och utan
uppskof bestraffas.»

Petter hade under denna i något öfvermodig ton
framsagda harang hållit handen vid örat och tydligt uppfattat dess
innehåll, att döma af den rodnad, som allt lifligare spred sig
öfver hans eljest så bleka ansikte. Mellan gymnasiets och
skolans rektor rådde antagligen ungefär samma förhållande
som mellan två tuppar på samma sophög, och icke minst var
skolans rektor mån om sin värdighet. Efter talets slut
upphof därför gamle Petter sin stämma och yttrade med en
värdighet och framför allt ett eftertryck, som icke lämnade något
öfrigt att önska:

»Hör nu, min käre Thunberg, jag vill bara säja dej en
enda sak, å den är: sköt du dina pajkar, jag sköter mina, å
om en af dina pajkar skulle öfverfalla en af mina, å få ett
godt kok stryk på köpet, så har han inte fått mera eller annat
än hva han ärligt förtjänt. Adjö me dej nu, å tag pajken
också me dej.» Vid de sista orden gjorde Petter en så
befallande rörelse med hand och arm, att Thunberg fann sig
föranlåten att utan ett ord till svar linka ut genom dörren,
nästan lika »slagen» som »pajken», hvilken följde honom i
hälarna.

Huru vi jublade! Vi skulle ha velat omfamna vår gamle
Petter, om vi blott vågat.

Petter Bloch var en hedersman, en rektor af gamla
stammen, oaflåtligt vaksam och plikttrogen, sträng, men rättvis,
så långt det gamla käppregementet sådant medgaf. Men gamle
Petter var dock ännu något mera. Han var i grund och
botten en god människa och en ärlig ungdomens vän.

Heder åt den gamle rektorns minne!

6. — Våra öfversittare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free