Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYMNASIUM 1848-1851.
95
chef uti ecklesiastikdepartementet. Till lektorsbefattningen
utnämndes doktor Fagerberg. Han var en man med ett
ypperligt hufvud, grundliga fackinsikter, en vidsträckt allmänbildning,
som under hans resor i utlandet fått en, så att säga, praktisk
anstrykning, och slutligen var han i besittning af de för en
lärare ovärderliga gåfvorna — jämnmod, vänlighet och godt
lynne. På grund af sina umgängesgåfvor var han en gärna
sedd gäst i många af stadens bästa familjer och fick därför
med åren en tillsats af hvad man kallar »goddagspilt», hvilket
också röjde sig i hans stämma, som under talet tycktes hafva
svårt att komma riktigt loss ur hans något tjocka hals.
Närhelst lektor F. öppnade sin mun till talande, föreföll det, som
om han några ögonblick förut stigit upp från någon riktigt
god middag. Han hade intet öknamn, men hans vänliga,
fastän något tjocka »gomorron, gomorron», då han på
förmiddagarna inträdde i klassrummet, härmades gärna och spridde
städse, liksom mannen själf, en viss trefnad omkring sig. Bland
lärjungarna befann sig en hederlig landtpojke från Halland,
icke just så synnerligt rikt utrustad i något hänseende, men
alltid dock vid godt lynne i sin långa blå vadmalsrock med
lifknapparna sittande långt upp på ryggen, håret yfvigt och
den breda munnen gladt uppspärrad åt sidorna liksom i
ändamål att låta de snedvridna gula tänderna framstå i ali sin
prakt. N. — så vilja vi kalla honom — var ingalunda något
»okynnesmönster», utan tvärtom i alla afseenden aktningsvärd,
men brukade gärna försöka härma lektor F. En dag, då
denne råkat komma något tidigare än vanligt och redan satt
i katedern, inträdde N. och skred, utan att gifva akt på F:s
närvaro, fram till sin plats under Fagerbergska hälsningar och
framför allt en mängd »gomorron, gomorron», så tjocka hans
något magra hals förmådde frambringa. Man tänke sig den
stackars ynglingens förvirring, när han slutligen upptäcker,
hvad han vågat företaga sig. Nästan likblek af fasa sjunker
han ned på sin plats. Kamraternas halfkväfda skratt och
nypningår m. m. hade han väl kunnat bära, men den förorättade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
