Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYMNASIUM 1848-1851.
103
En hvar, som af naturen blifvit utrustad med språksinne
och läslust, kastade sig emellertid snart öfver allt, hvad han
kunde påträffa i modern, särskildt tysk, litteratur och
förvärfvade sig sålunda på gissningens väg, ty med ordböcker
bråkade man så litet som möjligt, så småningom en rätt
aktningsvärd ordskatt, men språkinsikten förblef mycket ytlig, ty det
är ju ett faktum, att man vid äldre år kan hafva läst massor
af litteratur på ett främmande språk och dock i formellt
hänseende vara i samma språk okunnigare än ett barn, som under
några år fått metodisk undervisning och öfning uti att
öfver-sätta icke blott från, utan äfven till det främmande språket.
Först på senare tider synas våra läroverksmyndigheter hafva
behjärtat denna af erfarenheten så grundligt bestyrkta sats,
ehuru latinundervisningen alltjämt äflats att ståta med
skrytsamt vidlyftiga och dock så ofruktbara explikationskurser.
Läraren i lefvande språk vid Göteborgs gymnasium vid
denna tid var magister Rudgren, hvilken äfven innehade
anställning som sekreterare vid Göteborgs Vitterhetssamfund och
därstädes gjort sig bemärkt för sina prydliga, ehuru någon gång
alltför blomsterströdda minnesteckningar.
På mig gjorde denne R. städse ett angenämt intryck,
men han blef, åtminstone under en viss tid, utsatt för mycket
hård behandling från andra lärjungars sida. Vi hänvisa för
öfrigt till teckningen af mannen i »Våra öfverliggare» (sid. 98),
där det heter:
»Denne var, såsom det ofta händer med lärare i lefvande
språk, en mycket fin man i yttre måtto, visserligen en smula
»prononciationssnobb» — såsom klassiska lärare stundom
benämna sina moderna medbröder — men han var ingalunda
oskicklig och därtill en ganska vänlig och human man, om
man tog honom rätt. Men han hade äfven sina små fel, för
hvilka han naturligtvis fick hårdt böta. Han begick nämligen
först och främst det oförlåtliga misstaget att vilja vara »kvick»
i klassen och — hvad värre var — visa belåtenhet, när
lärjungarna skrattade åt hans ofta något krystade och »filade»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
