Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 GÖTEBORGS LÄRD OMS SKOLA OCH GYMNASIUM.
efter nattvardsläsningens slut gingo fram och afbördade oss
vår lilla skuld af några riksdaler.
Den gamle tackade vänligt, men fick i detsamma syn på
en yngling, som satt med ansiktet i sina händer och grät.
»Hvarför gråter du min gosse?» sporde gubben vänligt.
»Ack ... jag har . . . inga pengar .. . 1»
Men han hade icke väl uttalat det sista ordet, förrän
gubben med vanlig liflighet störtade ned från katedern, tog
den gråtande pojken i sin famn och sporde honom, huruvida
han verkligen trodde, att hans lärare vore en sådan hård och
okristlig man, att han af en fattig gosse fordrade penningar,
för det han hulpit honom fram till Herrens bord.
I den gamles själ fanns ej ett spår af skrymteri, och
därför skulle teckningen af hans inre människa kunna
sammanfattas i de ord, hvarmed han en gång efter terminens sista
undervisningstimme afvisade de häfdvunna handklappningarna:
»Gossar,» sade han, »jag är en gudsman, en prästman,
men ingen teaterman.»
Möjligen skulle man dock kunna komma Niclas Beckman
ännu närmare in på lifvet, om man sade, att i den lärde
doktorns ordström fanns en underström, också åtföljd af ord,
de gamla välbekanta orden: »Sannerligen säger jag eder:
hvilken som icke mottager Guds rike såsom ett barn, han
kommer aldrig där in.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
