- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
142

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142 GÖTEBORGS LÄRD OMS SKOLA OCH GYMNASIUM.

»Välan då,» ropade affärsmannen, »jag skänker karlen
hela summan blott för att slippa rättegångsbråk.»

Almén återvände. F—e, som låg inne med stora summor,
uppräknade beloppet kontant.

»Ja, detta är nu godt och väl,» genmälde Almén, sedan
han genomsett sedelbuntarna, »men här fattas 1,800 kronor.»

Affärsmannen gjorde stora ögon, men Almén upplyste

0 fördröj ii gen, att den sistnämnda summan utgjorde
rättegångskostnaderna, och icke kunde väl herr F—e tillåta, att den
stackars mannen skulle få vidkännas dessa blott för nöjet att
återfå sin egendom.

Nu var det emellertid slut med grosshandlarens kallblodighet,
men då Almén, efter att hafva lagt sedelbuntarna på pulpeten,
åter tog i dörrlåset, bekvämade sig herr F—e att »taga skeden

1 vackra hand», så att när verkmästaren på eftermiddagen
mottagit sina 18,000 kronor och under den uppriktigaste
tacksamhet ville afdraga 1,800 kronor såsom det öfverenskomna
arf-vodet till den skicklige juristen, kunde denne säga: »Nej, tack/
herr verkmästare, rättegångskostnaderna har herr F—e också
betalt.»

Det djärfva spelet hade lyckats på grund af juristens
kallblodighet, men framför allt hans skarpa uppfattning af den
eljest så hänsynslöse affärsmannen samt dennes ställning för
ögonblicket, och från den stunden var den Alménska byråns
anseende i stadigt stigande. Ett tiotal år därefter, då Almén
blifvit en förmögen man, yttrade han en gång till den, som
skrifver dessa rader: »Jag gifter mig aldrig, men jag vill bli
rik, och då skall jag göra som Sven Renström.»

Hans dröm gick dock ej i fullbordan. Han råkade
nämligen in i sjuttiotalets affärshvirfvel, där han förlorade största
delen af sin förmögenhet, och afled, innan han hunnit blifva
hvarken gammal eller rik, men fattig blef han dock aldrig.

Om en annan kamrat, F—g, som likaledes blef jurist och
till sist hamnade på en inbringande domarestol, förtäljer »Våra
öfverliggare» (sid. 39) åtskilliga drag, huruledes han under sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free