- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
144

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144 GÖTEBORGS LÄRD OMS SKOLA OCH GYMNASIUM.

varande frågan och 4:0) att, ehuru han ej kunde yttra sig om
högsta domstolens slutliga åsikt i frågan, så ville han dock
göra allt hvad han förmådde för att en dylik mening som herr
ordförandens ej därstädes skulle vinna pluralitet.

Liflig och vältalig som alltid hade P—n i en
triumferande ton framfört i synnerhet det förkrossande slutet af sitt
anförande, och utskottets samtliga medlemmar afvakta nu med
spänning, huru ordföranden skall reda sig ur sin ledsamma
klämma.

Under P—ns anförande hade ordföranden vandrat fram
och tillbaka i det stora rummet, hållande i handen
blyertspennan jämte det papper, hvarpå han antecknat namnen på
de utskottsmedlemmar, som begärt ordet, samt, som det
tycktes, försänkt i mycket djupa tankar. Men just som P—n
slutat sitt långa anförande, spritter dep tankfulle ordföranden
upp, stannar, kastar en snabb blick på sitt papper och ropar:
Herr P—n! — hvarefter han åter bereder sig att fortsätta sin
privata tankegång.

»Men,» utbrister den förbluffade P—n, »det var ju jag,
som nyss hade ordet.»

»A, jag ber tusen gånger...! Nästa man, herr Y.S» —
och så fortsätter den tankspridde ordföranden åter sin
promenad,

Spänningen bland utskottsmedlemmarna upplöses i den
lifligaste munterhet, och ordföranden hade »redt sig» så till
vida som han fått skrattarna på sin sida.

Sekreterarens skaplynne företedde samma grunddrag. När
ställningen var som mest förtviflad, räddade han sig alltid
genom sin outtömliga fyndighet och djärf het.

leke få af dessa kamrater valde den prästerliga banan.
Några slöto sitt lif vid sina bästa år, andra åter torde ha
utsikt att i sina fridfulla landtliga tjäll uppnå de åttio åren, landt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free