- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
150

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150 GÖTEBORGS LÄRD OMS SKOLA OCH GYMNASIUM.

fröjder, gör allt hvad jag behagar, utan att någon människa
gör intrång i mina rättigheter — jag är en fri mani — får
fördjupa mig i poetiska betraktelser och dikta i salig
hänryckning. När jag är hungrig, så äter jag, och när jag är
sömnig, så sofver jag, huru mycket eller huru länge jag
behagar. Här är jag, i få ord, den lyckligaste människa på
jorden, så länge jag blott har föda för dagen och — förstås —
något att läska strupen med.» Svårigheten att anskaffa i
synnerhet den sistnämnda förutsättningen för ett »lycksaligt»
natur-lif dref slutligen poeten ur hans paradis, ehuru han dock aldrig
fullständigt vaknade ur sitt drömlif.

Kellmodin var, så vidt vi känna hans poesi, icke någon
nöjsam pekoralist af samma slag som Haqvin Bager eller
apotekaren Riis. Någon gång kunde man väl äfven hos
honom påträffa praktblommor sådana som t. ex.:

»Och hjälteskuggan skrefvar tvärs öfver Ålands haf»,

eller begynnelsen till ett kväde med öfverskrift:

Om vintern.

(Melodi: Det rör sig, det livimlar i skogens "bryn.)

»Se glimmande, gnistrande snöflingans flykt

med täcke betäcker vår mamma.

Och vänder om blad, för vår syn, där vi byggt.

O, tjuserska, Mia, på skidor jag tryckt

mång’ runor vid norrskenets flamma» etc.

Men vanligen utgör Kellmodins »poesi» endast en mer
eller mindre obegriplig sammangyttring af ord, bakom hvilka
man visserligen kan spåra vissa dunkla natur- och
frihetsstämningar, men som dock nästan aldrig förmå bryta sig fram
i någon begriplig form.

Se här några prof:

»I växande fart styrer ångarn mot strand,

ty Svea ger värn och ger pålar,

för snillen, hvars konster beskyddar vår hand

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free