Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 GÖTEBORGS LÄRD OMS SKOLA OCH GYMNASIUM.
Hvad åter lärarekrafterna angår, så förefaller det mig, som
om de varit så goda, man vid denna tidpunkt rimligtvis kunde
begära, och framför allt företedde lärarepersonalen såväl i skolan
som på gymnasiet en jämnhet, som inom den tidens
undervisningsanstalter var föga vanlig och som månget nutida
läroverk skulle kunna afundas Göteborgs skola och gymnasium för
femtio år sedan. Bland »lärdomslärarna» fanns nämligen icke
någon rodocka i egentlig mening eller någon sådan, inför
hvilken själfsvåldet var kroniskt, om också läraren i lefvande språk
vissa tider hade svårt att kämpa med en eller annan okynnig
afdelning, liksom å andra sidan hela lärarepersonalen under
denna tid icke hade att uppvisa mer än en enda s. k.
skrämbuse, hvilken dock, såsom mindre tillräknelig, snart lämnade
sin plats. Vida ogynnsammare torde i förbigående sagdt
förhållandena vid detta läroverk tett sig under de närmast följande
årtiondena. Angående lärarna vid skolan måste betonas, att
många af dem voro präster, som tjänstgjorde i skolan mot en
dränglön, men med rättighet till dubbel tjänsteårsberäkning,
hvilken rättighet faktiskt var gällande ända till 1849.
Naturligtvis var stiftstadens läroverk i stånd att förskaffa sig eliterna
af dessa prästlärare, som i allmänhet voro i besittning af minst
lika stora eller större insikter och lärareskicklighet än de icke
prästvigda lärarekandidaterna, och då de, tack vare
tjänsteårs-beräkningen, i allmänhet kunde öfverflygla sina medtäflare vid
pastoratsansökningar, så blef ingen af dessa lärare alltför gammal
eller utsliten i tjänsten. Omsättningen var stundom ganska
liflig, och den som förlorade på detta skolans »vördnadsvärda»
snyltlif på kyrkan var antagligen vida mindre den förra än
den senare, som visserligen förvärfvade sig lärda prydnader,
men dock allt för ofta fick hålla till godo med tjänare, som
svultit så länge i skolsalarna, att de som själasörjare vida mera
hungrade efter sina församlingsbors tionden än de bekymrade sig
om deras själar. Antagligen äga vi, i förbigående sagdt, i denna
omständighet att söka upphofvet till de otaliga, men under de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
