- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
281

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GODA LÄRARE.

281

som var »pricken», som korporal Munter sade, skulle resa sig
upp och efter utforskande af vederbörandes ansiktsuttryck
gissa sig till, hvem som gifvit honom slaget. Pojkarna
begagnade alla slags knep för att undgå utpekningen. De ställde
sig och blåste på fingrarna etc. etc. för att lura »kyrkan», och
kaptenen var ej den som hade det minst skuldbelastade
samvetet därvidlag.

»Äh, var det smäll det där, Sjöberg?» kunde han säga,
då Andersson, Pettersson eller Lundström, men ej någon
Sjöberg hade slagit till. Ibland nämnde han äfven den som
gifvit smällen, och denne kunde då vara säker på att ej bli
utpekad. Gissade den slagne rätt, fick den utpekade intaga
hans plats, företrädaren hade ett frislag och så gick det undan
för undan.

»Smussla dagg» var en lek med ungefär samma
innebörd. Där sutto vi på golfvet i en tät ring med knäna
uppdragna mot hakan och bildade sålunda med benen en
cirkelrund, öfvertäckt gång. Kaptenen kastade ut daggen, som togs
af någon bland de sittande. I ringen stod en som skulle taga
daggen, hvilken gick härs och tvärs i »gången», hos någon
af de sittande. Låg han och letade efter den hos min
»anti-pod», om jag så får säga, ägde jag rätt att med daggen (ej
annorledes) ge honom (den letande) ett »tjufnyp». Hittades
daggen, blef innehafvaren den som sedan skulle leta, den förre
hade ett frislag, och så började daggen åter gå.

Under dessa lekar var kaptenens anlete ett enda solsken.
Ju mera stryk en pojke fick, dess roligare hade han, och ju
jämnmodigare han tog det, desto mera vann han gubbens
aktning 1 Började någon att af ilska, smärta eller annat skäl
fälla tårar, skulle han »egentligen skickas till en flickpension
och ej gå i en ordentlig pojkskola» samt föstes genast med
skam och nesa ur leken.

Gubbens anmärkningar under leken gingo i ungefär
följande riktning:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 11:38:16 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oversitt/1/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free