- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
297

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PÅ MELLANSTADIET.

297

ali vänlighet och utan allt för många störande afbrott. När
han var riktigt god, bjöd han sina lärjungar visserligen icke
på karameller, men på pepparkakor. Om hans enskilda lif
visste hans lärjungar berätta följande lilla betecknande drag.
Magistern hade många vänner och var på sitt stilla sätt alltid
glad med de glada. En vacker sommardag hade adjunkten,
iklädd en mycket prydlig hvit väst, bevistat en större frukost,
efter hvars slut han begaf sig hem, tog af sig rocken och
lade sig på sin soffa med västen på för att hvila ut efter
dagens mödor. Men bäst han där låg, försänkt i en
vederkvickande slummer, kom en af hans vänner, som blifvit bjuden
på middag, för att låna hans vackra, hvita väst, emedan han
själf för tillfället icke förfogade öfver någon dylik. Då
emellertid alla väckningsförsök voro fruktlösa, företog sig vännen att
helt varligt upplyfta magistern och afkläda honom västen,
hvarefter han aflägsnade sig.

Dagen därefter berättade adjunkten för en af sina vänner:
»Vet du, i går var jag på en stor frukost och där gick det
hett till, skall du tro, ty när jag gick hem, ta mig dalen (ett
af adjunktens älsklingsuttryck), tappade jag västen.»

Allt emellanåt var adjunkten en smula tankspridd eller
hade åtminstone något svårt för att komma till rätta med
sina föreställningar. Så t. ex. skulle han en dag diktera en
rättskrifningsöfning.

»Ha ni nu allt i ordning, gossar?»

»Jaa!»

»Nå, så skrif då ordentligt som jag säger: ’Bonden, som
satt på huset, sköt kråkan. Nej, nej, nej, stryk ut igen!
Kråkan, som satt på huset, sköt. .. Nej, nej, nej, stryk ut
igen,’» o. s. v.

Men i trots af dylika små nöjsamma afbrott gick dock
undervisningen sin gilla gång, och i ali vänlighet fingo pysarna
till lifs sina kurser lika bra, ja, kanske bättre än om det
skett med tillhjälp af bannor och prygel, och när de en gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free