- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
303

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PÅ MELLANSTADIET.

303

»Nå du, Z.,» sporde rektor, »har du något att anmärka
mot någon af dina lärjungar?»

»Nej, inte mot någon,» genmälde Z., »utom mot den
där Bergqvist, ty aldrig kan han något, och alltid är det han
som ställer till ofog.»

»Men,» invände den förvånade rektorn, i det han
bläddrade i en katalog, »Bergqvist är ju död för mer än ett helt
år sedan.»

Vid närmare undersökning kom man underfund med, att
lärjungarna i en af Z:s »svåraste» klasser fallit på det orådet,
att då någon af lärjungarna icke kunde besvara en framställd
fråga och af Z., hvilken stundom vid utfrågningen var nog
oförsiktig att icke följa katalogen, tillspordes om sitt namn,
så svarade han alltid Bergqvist, och när Z. sporde, hvem det
var som »stimmade» eller tillställde något ofog, så blef svaret
alltid detsamma: »Det är Bergqvist/» — och så blef den
stackars Bergqvist, där han låg i sin graf, ett föremål för den
eljest så beskedlige Z:s djupa ovilja.

Suckande lärare.

När en beskedlig lärare vid äldre år händelsevis
öfver-falles af älskogskval, råkar han vanligen i en mycket brydsam
belägenhet, då ju särskildt i våra småstäder en dylik händelse
ej länge kan blifva fördold för den nyfikna och upptågslystna
ungdomen.

Magister X., som af naturen var mycket vek och känslig,
hade med åren blifvit ej så litet nervös, och omsider började
han också att »sucka». Snart fick man reda på orsaken, och
nu började ofoget. En dag, då magistern låtit undslippa sig
ett mer än vanligt tungt och långdraget »åhå!» inföll en af
klassens oförvägnaste upptågsmakare i en om möjligt ännu
mera sorgbunden tonart: »Åhå ja, herr magister, nog måtte
det vara tungt att icke få den man så gärna vill ha!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free