Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *
än du själf,» förmodade en lång, groflemmad kamrat. — »Än
jag! Ska det vara kvickt, hva? Här ser du pojk, som har
gått och läst!» hojtade öländingen, under det hans händer
knöto sig och ögonen blixtrade. Troligen hade det blifvit
en stilla »kalabalik», om ej »trollet», som man talade om, i
detsamma kommit gående. »Där ser du honom, för resten,»
sade öländingen buttert.
Han var verkligen liten till växten, vikarien. Oaktadt han
begagnat sig af det vanliga knepet för att synas lång genom
att använda en hög »storm», kunde man lätteligen se, att
flertalet af lärjungarna i vår klass kunde i afseende på längd fullt
mäta sig med honom, under det att många af dem säkerligen
voro ett hufvud högre än han. Han var för öfrigt
propor-tionerligt byggd, möjligen med en smula anlag för fetma, Qch
hade ett litet rödlett, nästan kvinnligt ansikte med små ljusa
mustascher. Han såg ut att vara omkring tjugofem år gammal.
»Ska vi ha den pojken i tyska ?» hette det. Kvickheter
och skratt ljödo om hvarandra, ty den lilla gestalten,, som
skred fram med spänstiga steg och stram hållning samt med
till hälften osäker blick, gjorde ett oemotståndligt komiskt
intryck.
»Har du sett den lille mannen?» hette det till de senare
kommande kamraterna, och »lille mannen» blef sedermera för
oss hans egentliga namn.
Ett par dagar därefter hade den unge vikarien en tysk
lektion i 5:e klassen, och vi sutto i spänd väntan,
afvak-tande hans ankomst. Det var hans första lektion vid vårt
läroverk, och vi visste sålunda alis icke hvad han »gick för».
En god stund efter ringningen trädde han in med en
något osäker uppsyn, tog af sig sin »storm» samt besvarade
med en artig bugning vår hälsning. Därefter vände han sig
om för att hänga upp sin Hatt, men hänget var afsedt för
lärare af normal storlek, och han måste riktigt resa sig på
tåspetsarna för att nå dit upp. Fnissningar och undertryckta
skratt hördes längs bänkraderna, men då den lille mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
