- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
317

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ICKE Q ÖDA LÄRARE. 317

den skyldige. Men så snart detta intryck utplånats hos
olycksfågeln var han färdig att med lif och lust deltaga i det nästan
öronbedöfvande larm, som rådde under Lamans »timmar».
Seden att räcka upp händerna, när man ville ha frågan, hade
nämligen urartat till det yttersta själfsvåld. Sålunda lågo herrar
5:eklassister (6:eklassisterna voro för förnäma därtill)
formligen öfver bänkarna med krampaktigt utsträckta armar under
ett ideligt öronbedöfvande knäppande med fingrarna. Lägger
man härtill ackompagnementet af bortåt trettio friska röster,
som i alla tonarter och tongångar framhviskade, framhväste
och framtjöto: »Får jag, får jag!» kan man med skäl undra,
huru den stackars Laman kunde härda ut.

Men där satt han, till det yttre oberörd, med den svarta
rocken igenknäppt om den smala figuren, och lät sina lugna
frågor falla åt det håll, där larmet nått höjdpunkten.

När man tröttnat på dessa kropps- och lungöfningar, hade
man ett lifligt begär att komma ut och lufta på sig. Men
då en ung spoling steg upp och med skenhelig min och ett
djupt allvar utbredt öfver ansiktet bad magistern om att få »gå
ut», mötte det aldrig något hinder, om också flere voro före
honom ute. Under en ovanligt stormig eftermiddagslektion,
då man knäppt och viftat, så att gaslågorna fladdrade och
dammet stod i högan sky, och den stackars Laman, liksom
öfverväldigad och kraftlös, sjunkit ihop på sin stol, krampaktigt
omfattande sin gamle »Korf» hade 8 (säger åtta) af de största
slynglarna lyckats praktisera sig ut. Dessa lofvande ungdomar
träffades nere i korridoren och kommo öfverens om att göra
sitt inträde i klassen i högtidlig gåsmarsch. Sagdt och gjordt.
Sigge X., en upptågsmakare af första ordningen, öppnade med
en stor gest dörren och skred in med ett majestät, som skulle
hedrat en indisk rajah, och efter honom kommo på lämpliga
mellanrum alla de andra sju, djupt allvarliga och med
gravitetiska steg. Ett brus af fnissningar susade genom salen. Man
väntade med otålighet hvad Laman skulle taga för mått och
steg i detta kritiska ögonblick. Allas blickar riktades på honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free