- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
319

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ICKE Q ÖDA LÄRARE. 319

bladhs latinska grammatika, ansåg han tiden inne att skaffa
klassen ett gratisnöje och Kalle ohyggliga marter, hvarför han
öppnade sin eld. Kalle spratt till, när det klack i väggen och
bleknade af fasa, när han såg den flottiga projektilen, ur
hvilken fläskbitarna framlyste. Han hann emellertid icke hämta sig
från de första yttringarna af sin förskräckelse, förrän en ny
kula kom dansande rakt i nacken på honom, som då han
kände det obehagliga kastvapnet mellan halsen och kragen
gjorde en omedveten krängande rörelse med den påföljd, att
kroppkaksbiten singlade långt ned på ryggen. Kalle våndas
och svettas, kastande en bedjande och ångestfull blick på Laman.
Denne, som vanligen satt och stirrade rakt framför sig, måtte
ha känt Kalles magnetiska blick, ty han vände sig emot
honom, men misstydde dock fullkomligt det bönfallande,
ångestfulla uttrycket, ty han kastade genast en slängfråga till den
olycklige. Följden var naturligtvis, att han kom att se ännu
olyckligare ut, där han stod och stammade utan att komma
någon väg. Under tiden satt anstiftaren i allsköns ro och
njöt af sitt offers plågor, och knappt hade detta satt sig, innan
bitarna åter började hvina om öronen på den olycklige, och
snart utpekade en rad större och mindre flottfläckar på väggen
batalj fältet. Sigge, som nu insöft sig i alltför stor säkerhet
och glömde att förvissa sig om, att fältet var fritt eller med
andra ord, att Laman icke observerat »elden», blef nu allt
djärfvare, och den arme Kalle hade ali möda i världen att
parera de hastigt på hvarandra följande kulorna. Man skulle
dock hafva varit både döf och blind för att icke märka detta
grofva »skoj», men som Laman icke var någotdera, hade han
en lång stund med dystra blickar och sammanbitna tänder
följt uppträdet, allt under det han skenbart tycktes uteslutande
ägna sin uppmärksamhet åt fältherrens dater. Sigges förråd
hade emellertid börjat att tryta, och han höll just i handen en
väldig klump — den sista af förrådet — för att dela den i
småbitar, då han plötsligt fick en idé, som kom tjufpojkens
ögon att glittra. Utan att märka, att hela klassen med spänd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free