Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *
uppmärksamhet följde hvarje hans rörelse och — horribile
dictu — att äfven Lamans ögon med olycksbådande uttryck
voro fästa på honom, måttade han ett förfärligt slag mot Kalles
tjocka hufvud. Kroppkakan beskref en bana i luften och
träffade med ett »skvack» Kalle i »hvirfveln», så att flottet
stänkte och fläskbitarna hoppade. Kalle hoppade till som
stungen af en orm, under det att det illvilliga streckets
upphofsman sökte kväfva sina våldsamma skrattsalfvor bakom
pulpetlocket. Men hämnden vakar — och den väntade denna
gång i ingen mindre än Lamans egen person. Efter den sista
projektilen hade ådrorna i Lamans panna svällt upp, de
beskedliga ögonen börjat blixtra och de tunna läpparna häftigt darra,
och då Sigge kröp ned bakom locket, rusade Laman ned från
katedern med ett slags oartikuleradt tjut, grep den mer häpne
än förskräckte Sigge i kragen och framhväste darrande i alla
leder: »Hur — hur kan du våga, din slyngel (ny ruskning),
gemene simple pojke!» Just i detsamma ringde klockan till
rast. Laman släppte sitt tag med ena handen, vinkade åt
klassen att aflägsna sig så skyndsamt som möjligt ur rummet,
men tvang missdådaren att sitta kvar på sin plats. Hvad som
försiggick mellan dessa två är en hemlighet, som aldrig blifvit
blottad. Men när klassen kom inrusande, då klockan ringde
in, funno de Sigge ensam kvarsittande med två stora röda
fläckar på kinderna, svullna ögon och en likbjudares uppsyn.
Och på alla de frågor, som genast haglade öfver honom,
svarade han endast: »Jag skall säga er, pojkar, att det är mera
ruter i honom än ni tror!»
Mycket mera skulle väl vara att säga om denne man, som
så föga passade i denna ondskans värld, men vi ha icke längre
lust att låta det själfsvåldiga löjet leka med hans skugga.
Sedan den vår, då hans trötta ande löste sig ur den bräckliga
stofthyddan, hafva många vårar kommit och gått, men glömd
hvilar du dock icke, gamle Lama — därtill är ångern alltför
stor hos dem, som mötts med mildhet och godhet, då de för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
