Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ICKE Q ÖDA LÄRARE.
325
saken mera resigneradt: »Ja1 märker, att ni vill ha bakläxa i
da’, jaha, dä’ ska ni få. Slå opp boka! A sätt öfver, du
Stenberg!» Det har funnits klasser, som togo om samma
läxa tre eller fyra gånger, och det var stormiga timmar.
Sällan förflöto lektionerna utan någon muntrande
tilldragelse. Ofta lyckades man lura honom att hålla ett litet
föredrag öfver gängse grammatikors dåliga egenskaper med den
sedvanliga klämmen: »Nä, ja’ ska skrifva en grammatika, ja’!
Där ska då inte finnas en enda regel — inte en enda! Bara
exempel!»
Vanligen hittade man dock på något mera »lifvadt skoj»
för att höja stämningen. En tidtals mycket omtyckt idrott
var att köpa lefvande kräftor, som fingo kräla omkring på
golfvet, tills Pastorn upptäckte dem och påbjöd deras
borttagande, något som den framkallade ordningsmannen
naturligtvis endast efter mycken tvekan och farhåga vågade sig på.
Eller också drack man vatten i klassordning. Det var alltid
så tillställdt, att karaffinen var fylld vid timmens början, och
som man hade tillåtelse att utan särskild anhållan få gå fram
och dricka, började förste man att läska sig, följdes af andra
och tredje o. s. v., ända till sjunde eller åttonde, tills Pastorn
afbröt detta skrattretande tåg med någon hvassare
anmärkning, som af de drickande naturligtvis mottogs mulet som en
kränkning. Ibland lät han oss förstå genom en glimt i ögat
och en dragning i mungiporna, som ingen missförstod, att han
ansåg sig ha sagt en kvickhet, och vi hade, förstås, så mycken
uppfattning, att vi hälsade den med ljudeliga skrattsalfvor.
Märkte vi, att han var vid godt lynne, gingo vi dock snart till
öfverdrift, vrålade af skratt och stampade som till applåd, dels
för att roa honom, dels och i första rummet för att roa oss
själfva. Han hyssjade ner oss, förstås, men mycket välvilligt
och såg mäkta smickrad ut. En gång gjorde vi ett så
ursinnigt väsen, att läraren, som läste i klassen under oss, skickade
upp en af lärjungarna med tillsägelse att vi skulle vara tystare,
-— i den tron att vi af någon anledning lämnats ensamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
