Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *
Han klef in i klassen, fick se Pastorn i katedern, upprymd och
vid godt lynne, och oss i ett tillstånd af glad upphetsning,
rodnade öfver hela anletet, men framförde hälsningen: »Lektor
K. önskar, att klassen förhåller sig tystare,» hvarefter han
bugade och gick. Pastorn, i hast vorden allvarsam, öfvergick
till dagens läxa och åstadkom inga fler skämtsamheter den
timmen.
För att befrämja vår färdighet i att skrifva franska lät
han oss en timme i veckan skrifva på svarta taflan, öfversättande
Cederschiölds skriföfningar. Det vore synd att säga, att vi
tacksamligen begagnade oss af denna förmån. Denna timme
ansågo vi tvärtom såsom helgad åt ledigheten, och
uppfinningsförmågan var därför verksam för att inskränka öfningarna till
det minsta möjliga. Stundom lät man därför såpa svarta
taflan — gärningsmannen upptäcktes naturligtvis aldrig — eller
också osade man i kakelugnen, så att vistelsen i rummet vardt
outhärdlig och halfva klassen måste gå hem för hufvudvärk.
Ibland fanns det ingen krita, och halfva timmen åtgick för
krit-anskaffning, stundom »artistades» det något för att afbryta
enformigheten. På den undre delen af svarta taflan tecknades
prydligt Pastorns vapen — han var nämligen adelsman —
ehuru något förbättradt, och när den öfre delen af taflan var
fullskrifven, afslöjades den vackra kritteckningen. I stället för
den hand, som synes på det verkliga vapnet, ritades alltid en
karrikatyr af Pastorns näfve med den utspärrade tummen i
stark förstoring. Alltid samma påföljd. Han pekade majestätiskt
på teckningen: »Ta bort dä däri Ni vet att ja’ inte tycker
om sånt däri»
Någon gång kunde det falla Pastorn in att börja franska
eller engelska talöfningar. Hans naturliga svårighet att finna
ord, äfven när han yttrade sig på sitt modersmål, vållade
honom naturligtvis ännu större bryderi, när han skulle uttrycka
sig på främmande tungomål. Och i regel var han själf den
förste som kom af sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
