Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ICKE Q ÖDA LÄRARE.
327
Helst inskränkte han sig till mycket kortfattade frågor,
som han kunde förtydliga med teckenspråk.
»Quelle couleur?» började han en dag, pekande på sina
en gång svarta pantalonger.
»Verts,» genmälde den tillsporde på så god franska han
förmådde åstadkomma, men hans färgsinne var godt, enär
Pastorns onämnbara obestridligen företedde en skiftning i grönt.
Pastorn, som icke lagt märke till den färgförändring hans
byxor under årens lopp undergått, glömde alldeles bort både
franskan och uppfostrarekallet och utbrast en smula sårad:
»A, f—n heller.»
Och sen talades det ingen franska mer den timmen.
Någon gång under den mörka årstiden var äfven gasen
ett medel till förlustelse. Det hände nämligen, att man
lyckades blåsa in luft i gasrören, så att lärorummet vardt mörkt
strax vid timmens början. »Tänd gasen!» ljöd Pastorns röst.
Ordningsmannen saknade naturligtvis tändstickor för tillfället,
och egendomligt nog hade ingen annan heller några sådana.
»Gå te vaktmästarn ätter!» Ordningsmannen gick. Tio minuter
förflöto fredligt i stillhet och mörker. Då skickas en lärjunge
ut att höra efter hvad ordningsmannen tar sig för. Bägge
dröja länge borta, och en tredje sändes efter de bägge. Nu
återkomma de rätt snart — när halftimmen är gången — och
medföra triumferande en tändsticksask. Första tändstickan
går af, den andra bränner fingrarna och slänges utåt golfvet,
den tredje föres ändtligen till mynningen af gasröret — men
tänder ej, ty det har skrufvats till under mörkret. När detta
blifvit upptäckt och försöken börjats om igen, finner man
emellertid, att ingen låga ändå inställer sig, och
ordningsmannen förmodar vördnadsfullt och vemodigt, att »det är nog
luft i rören igen», och Pastorn nödgas aflägsna sig i ett
tillstånd af stark retlighet efter en skäligen overksam timme.
Stundom, om också ej så ofta, ty han var egentligen ej
tankspridd, glömde han själf en lektionstimme. Dröjde han
borta tills klockan slog half, ansåg man sig ha rätt att gå sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
