Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *
två lärare, som de kunde skoja och gyckla med, så skulle de
blifva helt enkelt ihjälklätnda. Att sådana lärare finnas, måste
följaktligen betraktas som en ren välsignelse för läroverket,
och hvarje försök att utrota dem skulle enligt min mening vara
oförlåtligt. Ungdomen, gode grefve, behöfver ventilera
Den förut i sin öfvertygelse grundfaste grefven stod en
god stund och gapade af förbluffelse öfver den gamle rektorns
djärfva paradoxer.
En sådan ventil och därtill en af de yppersta i sitt slag
var den bekante
Lektor X. i Lund, som nu visserligen har gått till sina
fäder, men som blott för några årtionden sedan tjänstgjorde,
visserligen städse ett föremål för ett oafbrutet gyckel och de
mest uppfinningsrika upptåg, men som i trots häraf — hur
otroligt det än må låta — var icke blott delvis aktad, utan
också uppriktigt afhållen af sina lärjungar.
Lösningen af denna gåta finner man vid en blick på den
underliga blandning af motsatta egenskaper, som hans person
företedde.
Motsatserna i hans väsen afspeglade sig i hans yttre
människa, hans hållning, skick och icke minst i hans sätt att tala.
Han var lång till växten och af naturen utrustad med en
kraftigt utvecklad benstomme, ehuru hans muskler på grund
af alltför flitiga studier i ungdomen och brist på stärkande
kroppsöfningar blifvit något slappa, hvilket tydligast visade
sig i beskaffenheten af hans händer, som i trots af flitig
öfning i att utdela käpprapp och örfilar voro enligt ungdomens
mening föga skräckinjagande. Hufvudet plägade han kasta
tillbaka med en stolt knyck, som om han varit en fältherre
eller härskare öfver millioner. Äfven blicken kunde vid
sådana tillfällen uttrycka en stolthet, som gränsade till förakt,
men de ljusblåa, vattniga ögonen voro nästan löjligt fula,
hvarigenom stoltheten. i hans blick frambragte en helt annan
verkan än den åsyftade. Pannan var hög, bred och ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
