Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ICKE Q ÖDA LÄRARE.
349
honom var, när de begärde upplysningar på något af dessa
områden och försökte sätta honom på det hala medelst frågor
öfver person- eller ortnamn, som för de flesta andra människor
voro obekanta. För sistnämnda ändamål anlitades de mest
ovanliga källor, som kunde uppletas, vidlyftiga historiska
arbeten och kartverk m. m., och när man slutligen lyckats
uppleta namnet på någon »obskyr» biperson vid t. ex. Henrik IV:s
eller Ivan den förskräckliges hof, eller något med finstil tryckt
ortnamn på någon stor karta öfver Australien eller Södra
Amerika, så vidtog vid lektorns nästa undervisningstimme det
vanliga nöjet, som städse hade till inledning den stående frågan
och svaret:
»Herr lektor, får jag lof att fråga?»
»Ja, om du bara frågar förståndigt», eller: »Jaha, bevars!»
hvarvid särskildt orden »förståndigt» och »bevars» uttalades med
den tjocka halstonen.
Så kom själfva hufvudfrågan. Spänningen i klassen var
stor, men nästan aldrig hände det, att »Lacktorn» blef
svarslös, och äfven om man försökte att på något sätt missleda
horiom med afseende på namnets stafning m. m., så förstod
han i regel att med stort skarpsinne och ännu större
tungfärdighet reda sig ur klämman.
Äfven till poesi, både på modersmålet och främmande
språk, sträckte sig hans ovanligt hållfasta minne. Under en af
våra glada och uppbyggliga lärotimmar, så förtäljer en af hans
forna lärjungar, föll talet af någon anledning på den sköna
psalmen af Prudentius, som i Wallins öfversättning, börjande
med de välbekanta orden: »Nu tystne de klagande ljuden», är
i den svenska psalmboken upptagen under nummer 492. Till
vår stora förvåning uppläste nu lektorn på stående fot icke
blott den svenska öfversättningen utan också det latinska
originalet, i jämförelse med hvilket enligt hans förmenande Wallins
öfversättning vore föga annat än »klingklang».
Men äfven vår beundran för denna lektorns minnesidrott
gaf snart vika för lusten att öfva okynne, och många gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
