- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
351

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ICKE Q ÖDA LÄRARE.

351

bli att förfölja det kära villebrådet, hvilken brist på disciplin
hade till följd, att sachsarna passade på tillfället att anfalla
den i oordning bragta hären, hvilken blef i grund slagen o. s. v.

»Lacktorn» hade slutat sin lifliga beskrifning och stod
just i begrepp att af händelsen utdraga den sedliga
grundtanken eller hvad följden blir, då »gamla och förståndiga
människor ej kunna styra sina begär vid sådana tillfällen, då
plikten kallar dem till högre värf...»

»Herr lektor, får jag lof att fråga?»

»Ja, om du bara frågar förståndigt.»

»Herr lektor, fick di den haren?»

»Vet du inte hut, din oförskämde slyngel,» utfor X., i det
han rusade ned från katedern för att prygla upp gynnaren,
som på ett så fräckt sätt grumlat intrycket af hans
framställning.

Följande drag vittnar dock ännu mer otvetydigt om det
djärfva sätt, hvarpå lärjungarna lekte med den lika godmodige
som hetsige läraren.

»Får jag lof att fråga?» hette det en gång som vanligt.

»Ja, bevars.»

»Men lektorn blir visst ond, om jag frågar,» invände
spjufvern.

»Nej, bevars, om du bara frågar förståndigt.»

»Jo, lektorn blir bestämdt ord,» envisades pojken.

»Nehej,» försäkrade lektorn, till hälften ond öfver att man
ens kunde misstänka något sådant. »Fråga du!»

»Hur mår lektorns lilla Anna?»

»Hvad rör det dig, din fähund?» röt lektorn på en gång
förbluffad och högeligen förtörnad öfver den näsvisa frågan.

»Ja, var det inte det jag sa’,» skrek pojken triumferande,
»lektorn blef ju likväl ond.»

Skamflat öfver att på detta sätt hafva låtit öfverlista sig
förmådde lektorn endast till en början framstamma, att han
visst inte var ond, att för resten hans lilla Anna mådde mycket
bra o. s. v., ehuru han till sist bemannade sig och med sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free