Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 G 8
FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIBER.
Lärjungarna i någon af hans klasser hade en gång
kommit under fund med att en af golftiljorna under det stora skåpet,
där griffeltaflorna förvarades, hade lossnat, så att taflorna
skramlade, då man på vederbörligt sätt trampade på den lösa tiljan.
Midt under en flödande historisk skildring började taflorna
skramla.
»Hvad är detta för spektakel?» ropade X. »Hvem är
det, som är inne i skåpet?» — Ingen visste det naturligtvis.
— »Custos, öppna skåpet,» befallde X. — Custos hade
naturligtvis tappat nyckeln — »Spring då ned efter vaktmästaren,»
hette det vidare, och medan custos fullgjorde detta uppdrag,
ökades X:s förvirring och förargelse på ett nästan oroväckande
sätt, ty skramlandet i det stora skåpet fortgick med vissa
mellanskof och äfven då ingen vagn rullade förbi på gatan,
hvilken omständighet af X. sorgfälligt undersöktes.
Slutligen anlände vaktmästaren och skåpet öppnades, men
intet ovanligt stod att upptäcka, hvarken någon »slyngel»,
såsom X. till en början förmodat, ej heller någon råtta eller
annat djur. Så snart emellertid dörrarna återigen blifvit
stängda och vaktmästaren aflägsnat sig, började taflorna åter
att skramla. Nya utrop, undersökningar och ordflöden!
Ändtligen företog sig X. att med kallsvetten i pannan och alla
muskler i sin kropp på helspänn smyga sig fram på tå till
det demoniska skåpet, som han till sist grep och krampaktigt
fasthöll med tillhjälp af sina långa utsträckta armar. Man
tänke sig klassens jubel vid denna syn! Till en början blef
det alldeles tyst i skåpet, hvarvid lektorn ej kunde underlåta
att vrida på hufvudet och kasta en triumferande blick på sina
plågoandar. Men i samma ögonblick började det skramla igen.
Lektorn uppbjöd då alla sina krafter för att få bukt på det
oregerliga skåpet, men ju värre han klämde, ju värre
skramlade det.
»Puh,» ropade slutligen den uttröttade lektorn, i det han
torkade svetten ur pannan och tillade i en halston af den
djupaste resignation: »Nej, pojkar, detta här spektaklet har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
